(Delft, 1567 - Delft 27 June 1641) was a Dutch Golden Age painter. He was the son of a goldsmith, who apprenticed him to the copperplate engraver Hieronymus Wierix. He subsequently became a pupil of Willem Willemz and Augusteyn of Delft, until Anthonie van Montfoort (Houbraken calls him Antony Blokland), who had seen and admired two of Mierevelt's early engravings, Christ and the Samaritan and Judith and Holofernes, invited him to enter his school at Utrecht. He registered as a member of the Guild of St. Luke in The Hague in 1625.Devoting himself first to still lifes, he eventually took up portraiture, in which he achieved such success that the many commissions entrusted to him necessitated the employment of numerous assistants, by whom hundreds of portraits were turned out in factory fashion. Today over 500 paintings are or have been attributed to him.The works that can with certainty be ascribed to his own brush are remarkable for their sincerity, severe drawing and harmonious color, but comparatively few of the two thousand or more portraits that bear his name are wholly his own handiwork. So great was his reputation that he was patronized by royalty in many countries and acquired great wealth. The king of Sweden and the count palatine of Neuburg presented him with golden chains; Albert VII, Archduke of Austria, at whose court he lived in Delft, gave him a pension; and Charles I vainly endeavoured to induce him to visit the English court. Though Mierevelt is chiefly known as a portrait painter, he also executed some mythological pieces of minor importance. Many of his portraits have been reproduced in line by the leading Dutch engravers of his time. He died at Delft. The Rijksmuseum in Amsterdam has the richest collection of Mierevelt's works, chief of them being the portraits of William, Philip William, Maurice, and Frederick Henry of Orange, and of the count palatine Frederick V. At the Mauritshuis in The Hague are the portraits of four princes of the house of Orange, of Frederick V as king of Bohemia, and of Louise de Coligny as a widow. Other portraits by him are at nearly all the leading continental galleries, notably at Brunswick (3), Gotha (2), Schwerin (3), Munich (2), Paris (Louvre, 3), Dresden (4), Berlin (2), and Darmstadt (3). The town hall of Delft also has numerous examples of his work.   Related Paintings of Michiel Jansz. van Mierevelt :. | Portrait of Jacob Cats | Portrait of a Man | Portrait of Sir Horace Vere | Portrait of Francois van Aerssen | Portrait of Philips Willem (1554-1618), prince of Orange |
Related Artists:
Ary Scheffer
Dordrecht 1795-Argenteuil 1858 Dutch painter, sculptor and lithographer, active in France. He became a French citizen in 1850. He received his earliest training in the studio of his parents, Johann-Bernhard Scheffer (1764-1809) and Cornelia Scheffer (1769-1839), who were both artists, as was his brother Henri Scheffer (1798-1862). He then attended the Amsterdam Teeken-Academie (1806-9). At the first Exhibition of Living Masters in Amsterdam in 1808 he showed Hannibal Swearing to Avenge the Death of his Brother Hasdrubal
georg von rosen
Johan Georg Otto von Rosen, född 13 februari 1843 i Paris, död 1923 i Stockholm, var en svensk konstnär och greve av ätten von Rosen. Han målade i den akademiska stilen, till stor del historiemåleri och porträtt. Han var professor vid Konstakademien 1880-1908 och dess direktör 1881-1887 samt 1893-1899. Som konstakademiens direktör kom han i stark konflikt med den nya generation av konstnärer som krävde reformer av akademiens utbildning och utställningsverksamhet, de så kallade opponenterna. Georg von Rosen föddes i Paris 1843 som son till generalkonsuln greve Adolf Eugene von Rosen (kallad "de svenska järnvägarnas fader") och hans hustru Euphrosyne Rizo-Rangabe. Hans första levnadsår förflöt i Paris, varifrån familjen flydde till Sverige under februarirevolutionen 1848. Han studerade 1855-1861 vid Konstakademien i Stockholm. 1862 besökte Rosen världsutställningen i London där han lärde känna belgaren Henri Leys' arbeten, målningar med scener från medeltiden och renässansen målade i ålderdomlig stil. Dessa verk gjorde ett stort intryck på von Rosen. Han skrev själv Stående hvarje dag i flere timmar, försjunken i åskådandet af dessa om en snart sagdt öfvermänsklig intuition vittnande bilder, som likväl flertalet i den stora hopen med likgiltighet skred förbi, drömde jag mig tillbaka in i en hänsvunnen tid och för mina yttre ögon försvann hela den öfriga utställningen, den omgifvande mängden, ja hela den existerande verlden! Då jag lemnade London, var jag på 14 dagar vorden 300 år äldre. Rosen uppsökte följande året mästaren i Antwerpen och tillbringade en tid i hans umgänge och i hans atelje. Återkommen till Sverige, inspirerad av mötet, målade han Sten Sture d.ä. intåg i Stockholm. Den medeltida stadsmiljön med det noggranna återgivandet av stenläggningen och den närmast osannolika rikedomen på byggnadsdetaljer känns igen från Leys målningar. von Rosen belönades med kunglig medalj för målningen, och blev hyllad och uppskattad av Oscar II på grund av bildspråket, som i hög grad uttryckte den oscarianska epokens ideal. Samma år begav han sig ut på resa och besökte Egypten, Palestina, Syrien, Osmanska riket, Grekland och Ungern där han studerade måleri. 1866 vistades han ett år i Rom och vistades sedan åter hos Leys fram till dennes död 1869. Därefter studerade han i Menchen under Karl Piloty och reste sedan vidare till Italien innan han återkom till Sverige 1871. Efter hemkomsten målade han Erik XIV och Karin Månsdotter. 1872 blev han ledamot av Konstakademien, 1874 blev han vice professor, 1879 kammarherre och 1880 professor i figurteckning och målning. 1881-1887 samt 1893-1899 var han direktör för Akademins läroverk. 1892-1900 var han även ordförande i Nordiska samfundet till bekämpande av det vetenskapliga djurplågeriet, numera Djurens Rätt. Han avled 1923 och förblev ogift under hela sitt liv.
Antonio Puga
Spanish Baroque Era Painter, 1602-1648